Vi har något gemensamt

Livets hårda skola

Idag har jag bara struntat i allt, stannat hemma och gjort musik. Kom inte och påstå att det var oansvarigt.

Början

Jag har börjat äta upp minnena av dig.

Vara söt

Behov

För alltid

Omhändertagande

Stravinsky

Okej, jag kunde inte motstå frestelsen att lägga upp ett mer ordentligt bildbevis för hur värdelösa de där föreläsningarna är.

Bach, familj, Curtis

Den här bilden får symbolisera att Musikvetenskapsstudierna påbörjats igen. En av våra föreläsare i Musikteori är så fruktansvärt tråkig att det är omöjligt att överhuvudtaget ta in något han säger och det resulterar oftast i att jag flippar ut och börjar rita frenetiskt i mitt block vilket å andra sidan fick mig att börja teckna mer regelbundet men också gav mig underkänt i Metoder & Teorier.

Jag åker hem till föräldrarna idag vilket alltid medför en viss risk för neuros men visst, någonstans ska man ju få sådana också. Jag är inte särskilt lättpåverkad men när dampig mor och dampig lillasyster springer runt en i cirklar, jagade av pudlar och katter och min andra lillasyster kommer med sin bebis blir tempot minst sagt upptrissat.

Jag kan inte sluta att lyssna på Curtis Mayfield idag. Bara så ni vet.

Se framåt!

Bisysslor

Idag fnissade jag jättemycket åt bin som gör vardagliga saker (och har ångest, förstås). Jag gjorde ännu fler men datorn har prostatacancer så jag orkar inte scanna in dem.

Bara på TV

Man får försöka

Evert

Inte länge till

En vanlig dålig dag

Utanför, tittar in

Det är Vi som bestämmer att Du är ensam

Egentligen bara en skiss men jag orkar aldrig rita den ordentligt så nu avverkar jag den genom att lägga upp den. Häpp!

Back from Shanghai, jawohl

Shanghai var fantastiskt och helt klart den bästa resa jag har gjort. Kineser är världens underligaste folk och jag har fått massor av anekdoter, fina minnen och komiska situationer att spara i minnesbanken. Mest slående var väl de låga priserna på allt. Taxi kostade 11 yuan (cirka 10 kronor) för 3 km och därefter 1 yuan per kilometer, Metron kostade 3 yuan och nya filmer med fina pappfordral och allt 8-14 yuan. Jag köpte bland annat I'm a cyborg, but that's OK, Taste of Tea, 28 veckor senare, I'm not there och en box med samtliga säsonger av House. Den sistnämnda kostade 147. En halvliter öl kostade vanligtvis 4 yuan. Hade det inte varit för att vi sista kvällen fastnade i bilköer i Suzhou hade jag definitivt brännt resten av reskassan på DVD-filmer, te och kinesiskt godis.

Topp fem kineser från resans gång:

1. För 30 yuan kunde man hyra en man i blåställ som gjorde så att man fick gå om cirka 300-400 kineser som stod i kö och skulle köpa tågbiljetter. Det var som att få odödlighetssvampen i Mario.

2. Taxichaufförer som blev ilskna när man gav dem dricks (det är tydligen olagligt att ge dricks i Kina). Skrik, skratta, spill läsk i taxin men vad du än gör - ge inte dricks.

3. En assistent på tunnelbanan som efter att vi frågat hur man tar sig till ett visst ställe backade förskräckt ifrån oss, skrek "It's over, it's over!!" och sen sprang iväg som ett skrämt lamm.

4. En glassförsäljarassistent (ja, de har hur många anställda som helst överallt) rättade en av mina medresenärer, när denne höll sin glass något snett, med orden "Up, up!" och ett manande finger.

5. Glassbaren som hade 14 anställda bakom disken trots att det bara var 5 kunder (varav vi var 3) i hela lokalen. 4 personer kontrollerade kvitton, 4 personer tittade nyfiket på när en annan hällde kolasås på en strut. Överbemanning är det kinesiska ledordet.

Jim & piraterna Blom

Varför finns inte Jim & piraterna Blom (1987) på fet DVD? Jag har väntat på att SVT ska sända den igen sen typ -92. När jag var 8 var det verkligen världens bästa film. Redan som barn uppskattade jag alltså film om dödsångest. Mitt 8-åriga jag hade förstås en oklanderlig filmsmak så jag förväntar mig att filmen är lika fantastisk 2008 som den var 1992.