tisdag 31 mars 2009

En god konsument

Jag är en god människa. Jag har köpt skivor som om det fortfarande vore 1900-tal. Gui Boratto och Anna Järvinen. Om en månad köper jag The Fields album så fort det släpps också. Look at me, I'm going haywire!

Imorgon träder IPRED i kraft.

fredag 27 mars 2009

Det vanliga inlägget

Ja, alltså min dator är helt död.

tisdag 24 mars 2009

Jobb-mappen

På mitt virtuella skrivbord ligger det en mapp som heter "Jobb". Det kändes väldigt seriöst, som om jag sparade på alla mina jobbansökningar, CV:n och annat nyttigt i den.

I själva verket är mappen full med bilder på folk som hängt sig på kontoret, deppar över arbetslöshet och inte vill jobba för tidningsbärararna. Jag borde ha anat det.

Man kan nog ganska enkelt dra slutsatser utifrån detta.

måndag 23 mars 2009

Man bör vara elitist

Till att börja med: Med termen "politiskt korrekt" syftar jag inte i första hand på de människor som har politiskt korrekta åsikter (de som är emot dödsstraff, inte hatar invandrare, för jämlikhet och så vidare). Jag syftar snarare på floskelmänniskor som påstår att människor är något de absolut inte är och som predikar om att alla människor är lika mycket värda och annat trams.

"Klart att man ska vara elitist! Varför vara en i pöbeln när man kan stå ovanför den i en ornamenterad balkong och kasta rutten frukt på den istället?"

Jag har under de senaste åren blivit mer och mer övertygad om att politiskt korrekta människor är en lägre stående människoart. Det finns mängder av bevis för detta och hade jag fått ett stipendie för att forska i ämnet hade jag kunnat lägga fram dem i en sådan pappershög att vilket mahognybord som helst skulle rämna under vikten. Hur som helst är en av mina huvudpunkter att politiskt korrekta människor är underlägsna andra att genomskåda eller uppfatta ironi. Ironi (liksom musik, språket, tummen etc.) omnämns ibland som något som definitivt skiljer oss människor från djuren. Man kan förstås diskutera om det verkligen stämmer men faktum kvarstår: djur uppfattar inte ironi. Det gör inte heller barn. Ironi och sarkasm är något som människor utvecklar med åldern, något som arbetas fram. Det som alla politiskt korrekta människor jag har träffat i första hand har haft gemensamt är total avsaknad av uppfattning av ironi, annan än den som är väldigt gullig, ofarlig och framförallt - övertydlig.

Exempel: En politiskt korrekt människa tittar, lite motvilligt kanske, på Melodifestivalen. De säger "Vilken bra låt alltså" och sätter gärna ut citationstecken så att ingen i rummet ska känna sig trampad på eller kränkt. Och vem skulle till att börja med ens tro att den politiskt korrekta människan gillar något så kommersiellt som Melodifestivalens artister?

Utöver ironin (som alltså inte uppfattas av barn, djur och politiskt korrekta) präglas de politiskt korrekta också av en enfaldig, naiv tro på människan. "Alla människor är goda egentligen". Tja, jag vet inte. Har historien inte bevisat ganska många gånger att alla människor inte är goda? Eller är det ett uttalande i stil med "Alla människor är bisexuella egentligen" som syftar tillbaka till något slags oförstört förstadie, innan personligheter har grundats. Personligen anser jag att det är rent skitsnack. Det finns inget egentligen och man kan inte bara bortse från miljöpåverkan (om man inte är typ helt dum i huvudet). Låt så vara att alla människor kanske hade varit jättegoda och parat sig förbehållslöst om de vuxit upp isolerade från såväl omvärld, media och familjer men genetik kan inte enbart förklara vad vi är egentligen. Jag tror att jag skulle vara en rätt trist person (det kan jag så klart anklagas för att vara nu också) om jag till exempel växte upp ensam i en bunker. Jag skulle också lida av flera olika störningar och psykiska sjukdomar (om jag ens överlevde särskilt länge under sådana omständigheter) som förstås inte heller skulle vara den jag är egentligen. Med hjälp av miljöpåverkan skulle också vilken människa som helst kunna bli som Caligula vilket i sin tur skulle kunna bevisa att människor inte alls är goda egentligen utan väldigt, väldigt onda romare.
Man hävdar också att "alla människor är lika mycket värda". Jag uppskattar definitivt en lagstiftning som yrkar för att alla är just lika mycket värda (vilket förstås inte stämmer i praktiken) men för mig personligen är knappast alla människor lika mycket värda. Jag skulle inte gråta om Bert Karlsson eller just din gamla mysiga släkting dog. Däremot finns det de personer som skulle få mitt liv att förändras radikalt och i vissa fall förlora, åtminstone delar av, sin mening. Så länge människor har känslor (det är det ju trots allt inte alla som har) är människor knappast lika mycket värda och att hävda att man kan vara emotionellt objektiv är lika mycket skitsnack som att jag har skrivit på min C-uppsats de senaste dagarna.
Jag drog visst ut på det här väldigt långt men fastnade i en politiskt korrekt-diskussion häromdagen, något som gjorde mig mer än lovligt irriterad. Jag tycker att det är en mänsklig rättighet eller kanske rentav skyldighet att vara elitist. Om man inte vore elitist skulle man ju bo kvar i Vellinge och umgås med folk man egentligen inte gillar (eller gillar man alla människor egentligen eftersom alla människor egentligen är bra?) vilket vore det samma som att bjuda ut sin hjärna till våldtäktsmän.
Att förakta andra människor är en naturlig process. Det stärker gemenskapen men är framförallt ett utslag av kolliderande tankar, intressen och åsikter (om så väl gardiner som finanspolitik). Jag är övertygad om att det inte finns någon människa som inte föraktar någon annan. Folk som super föraktar folk som inte gör det och vice versa, liksom politiskt korrekta (även om det tar emot för dem att erkänna det) föraktar Den Överlägsna Befolkningsandelen. Är det något jag har erfarit de senaste 4-5 åren så är det snarare att inga människor är så inskränkta och föraktfulla som de politiskt korrekta. Kan det kanske ha något att göra med att deras naiva världsbild (naiva varelser: politiskt korrekta, dumma barn, dumma djur) gång på gång krossas? Tro mig, jag hade blivit sjukt bitter av en sådan sak (om jag inte redan var det dvs.).

Det är möjligt att jag argumenterar för helt fel sak. Kanske är politiskt korrekta mycket lyckligare människor än alla andra (min empiri har dock visat på det exakt motsatta vilket än mer accelererar mitt välmående). Min främsta poäng är antagligen något i stil om att man inte får vara så jävla rädd för att trampa folk på tårna. Man kan aldrig vara objektiv, fri från förakt och opåverkad av sin omgivning och jag tror på fullaste allvar att de människor som påstår att de är något sådant är A) Sällsynt obegåvade och B) Hycklare.

Att förakta är naturligt och att driva med några av de 6 miljarder människor som utgör eller utgör ett potentiellt irritationsmoment känns som en sund handling. Ingenting får en att utvecklas lika effektivt som att ha ett avskräckande exempel, någon Möllan-bo med dreadlocks att peka på och säga "Det där vill jag inte bli!". Jag vet att de tänker likadant om mig så vad fan, var elitist - det intelligenta och vackra alternativet.

söndag 22 mars 2009

Till Rogge och Avantgardet

Maktlös? Vem? Jag?

Varför existerar andra människor?

Häromdagen, på föreläsningen, såg vi en film i vilken Simon Rattle pratade pretentiöst och pedofil-intresserat (om ni såg hans minspel skulle ni förstå) om Debussy, Schönberg och någon till. Simon Rattle är britt och pratade således engelska (kymriska, gäliska, iriska och så vidare är inte särskilt vanliga). Föreläsaren och några studenter med honom ansåg att vi borde ha subtitles (inte undertext). I menyerna fanns det en del olika undertextval men inte de eftertraktade svenska eller engelska. Genast utbröt någon slags primatstämning i salen och folk började att roffa åt sig de olika språken för att göra sig lustiga.

- Alltså, kan vi inte ha det på spanska?!
- Hahahah, nä men allvarligt. Ta kinesiska.
- Hahaha, så sjukt kul.
- Tyska!!!
[Kollektivt skratt]
- Nä, ni får klara er utan subtitles.
- .... italienska.
- Hahahahaha.

Notoriskt genomgicks alla möjliga språkval. Alla var också lika roliga. Jag kanske framstår som väldigt träig, mossig eller olarvig (jag försökte för humorns skull pressa in så många referenser som möjligt till naturen här) men jag är väldigt förvånad över hur folk som uppenbarligen är äldre än 14 fortfarande skrattar sig halvt fördärvade åt hur udda språkval det finns på DVD.

Ahh, Lunds Universitet. Där frodas och formas verkligen vår framtida intelligentia.

lördag 21 mars 2009

Årets dokumentär


En dokumentär om Mike Tyson låter kanske inte särskilt spännande om man inte är intresserad av boxning men jag tror ändå att "Tyson" är årets "Some kind of monster" som ju faktiskt var extremt stor komik även om man inte gillar Metallica. Förmodligen ännu mer så om man faktiskt inte är ett fan.

Om inte trailern övertygar (den övertygade inte mig) så fanns det en liten lista över några av Mike Tysons citat i senaste numret av Empire.

On Gorillas: I offered the [zoo] attendant $10.000 to open the cage and let me smash that silverback's snotbox.

On other fighters: It's ludicrous these mortals even attempt to enter my realm.

On patriotism: It's un-american not to be with a beautiful woman, not getting my dick sucked.

On pigeons:
I don't understand why people want to get rid of them. They don't bother no-one.

On interviews: Do you want to talk to me? Or watch my eating techniques: how I gorge the chicken, how I eat like a barracuda?

On life after boxing: Being a champion opens a lot of doors - I'd like to sell insurance.

Filmen släpps någon gång i vår, beroende på var man bor nånstans. Häst att hårt jag längtar.

onsdag 18 mars 2009

Rambo

Jag har två allergier som ger mig snuva, andnöd, rinnande ögon och så vidare: kvalster och gräs. Varför kunde inte min kropp välja att vara allergisk mot något helt annat, kanske något som inte råkar vara världens två mest utspridda organismgrupper? Ofta tycker jag att jag borde varit allergisk mot något som man verkligen bör akta sig för, istället för att vara allergisk mot ett protein i kvalsterbajs och grässpermier. Vad sägs om björnar, cyanid eller inbördeskrig?

Nåja, det är bara att svälja bitterheten.

söndag 15 mars 2009

Fiskhuvud


Min dator är helt är helt död och jag har varit fullständigt knockad av min kvalsterallergi sen igårmorse. Jag roas av tanken på att jag, 80 kilo tung, kan slås ut totalt av ett protein som finns i kvalsterbajs. Om man ändå vore allergisk mot något vettigt, som björnar eller arsenik. Jag ritade en bild på ämnet, kan man säga, men den får vänta tills datorn eventuellt är igång igen.

fredag 13 mars 2009

Komputer Kaputt

Tänkte bara ta tillfället i akt och säga att min dator knappt fungerar längre och att jag inte med flit (åtminstone endast i sällsynta fall) har försvunnit från internetbaserade konversationer. Var inte ledsna, jag är snart tillbaka med förnyad kraft i mitt nätaggregat.

onsdag 11 mars 2009

Den gemensamma nämnaren












Den gemensamma nämnaren här är förstås "Djur jag åt 2008". Björn och känguru är tveklöst de största bedrifterna. Hur som helst var 2008 det år jag helt bröt upp med min vegetariska kost, även om jag fortfarande inte brukar äta kött särskilt ofta. Som vanligt underskattar jag min egen känslighet när jag gör sådana här inlägg. Jag lovade Mimmi (som smakade, extremt lite, kött idag för första gången på typ nästan ett decennium) att göra det här inlägget. När jag tittar på bilderna värker det i mitt hjärta, med risk för att låta ofantligt politiskt korrekt (något som jag egentligen drar mig mer för än att typ uppfattas som någon som äter upp min självdöda katt för att det är kostnadseffektivt).

Hittills i år har jag inte ätit mer än 4 av de här djuren. Någonstans i mig känns bara det som alldeles för mycket. Vad händer med mig? Vad är det för obeskrivlig känsla som växer inom mig? Är det en artöverbyggande empati?

Hädanefter tänker jag endast äta myskankor.

-----------------------------------------------

Björnfärs smakar för övrigt väldigt, väldigt illa och är full av vita fettklumpar. Jag tror jag talar för både mig själv och Dvärgen när jag säger att ingen av oss längre kan se en bild av en björn utan att drabbas av ett visst ångestanfall.

Moget av dig Orpon

Jag skapade precis taggen "Moget av dig Orpon" och insåg att jag förmodligen skulle kunna addera denna beskrivning till åtminstone 98% av inläggen på den här bloggen. Om jag orkade det vill säga.

Saker jag inbillar mig

Igår reparerade de vattenledningarna i vårt hus igen. Jag blir lätt misstänksam av frekventa besök från hantverkare.

Idag behövde jag duscha. När jag skulle vrida på duschvattnet anade jag en svag doft av urin - vilket förvisso kan ha berott på att jag kissade (OBS! i toaletten) bara sekunderna innan. Jag lade genast ihop 1 + 1 och fick fram en chockerande siffra (15!). Min spontana tanke var att rörmokarna igår kopplat om avloppen så att allt avskräde dirigerades om så att det, istället för att slussas iväg till det kommunala reningsverket, skulle komma ut ur vårt duschmunstycke så fort jag vridit om reglaget.
Jag bävade ett par sekunder, insåg att det förmodligen var en ganska befängd tanke och vred om (jag höll mig dock på ett säkert avstånd)... Vatten, rent vatten.

Ibland är det de små sakerna som gör en mest tacksam. Som när man slipper duscha i kiss och bajs.

De kommer alltid att hitta dig

Det är nästan som en kortfilm.

Det här är nästan mitt 300:e inlägg - nej, det är exakt mitt 300:e inlägg. Sweet awesome.

måndag 9 mars 2009

Köttfärsrustning

Det kanske allra bästa Hanna sa under sin vecka hos oss var "köttfärsrustning". Jag minns inte alls sammanhanget men det behövs inte. En rustning av köttfärs är alltid en genial idé.

fredag 6 mars 2009

Släpp ut mig!

Snart så snart ska jag försöka släppa ut dig, Kreativitetsmonster. Jag måste bara spela lite mer TV-spel och vara ineffektiv ett litet tag till.

torsdag 5 mars 2009

Tinnitus

Scenario: En höggravid kvinna bevittnar en rejäl explosion som får hennes öron att ta skada.
Frågan: Kommer hennes foster/barn också att få tinnitus?

Jag har egentligen föreläsning nu. Vi skulle jobba i grupper om fem men jag sprang iväg så fort jag kunde och gömmer mig i biblioteket för att slippa socialisera. Snart ska jag gå tillbaka och redovisa vad jag kommit fram till tillsammans med min grupp (för den som missade det: jag har ingen). Jag säger som Tommy Nilsson: Jag är en stor man, från ett vackert land.

Ringklockor

Jag har just promenerat genom Lund, på väg till föreläsning. Jag har lyssnat på Musette på vägen. Det är ganska fin musik, påminner mig om Det Gamla Landet som jag var mer än lovligt besatt av en kort period för sisådär 2-3 år sedan. Musette använder sig av många ambienta inslag, som fågelkvitter i bakgrunderna. Fågelkvitter är ett gammalt fint knep. Däremot har jag alltid ogillat när det läggs in ringklockor, tutor, skrikande människor eller liknande i ljudbilden. I Musettes fall handlar det bara om en ringklockor på ett av spåren men det har likväl fått mig att hoppa åt sidan och titta mig nervöst över axeln en handfull gånger. Jag är trots allt i Cykelstaden Lund.

Min föreläsning börjar nu. Jag vill inte gå. Jag är kanske fem år gammal. Hurra!


?

En stolt fasan

Som en stolt, kontemplerande fasan glider jag fram, betraktar omgivningen med ett skeptiskt men vänligt öga. Hur kommer det sig? Var fann du denna självsäkerhet, detta je ne sais quoi? "Har du fått råg i ryggen, påg?". Nej, jag har bara nya jeans som behövs töjas ut. Allting går lite, lite långsammare.

söndag 1 mars 2009

Det är andra gången den här veckan

Skånepartist

Jag, Ella och Hanna vilar ut efter hektiska dagar. Vi lyssnar på musik (jag bestämmer) och har Skånepartist-battle. Till Skånepartiets radio ringer i princip samma personer in varje dag. Totalt verkar det vara 5-10 personer som ringer in och bidrar med sina åsikter. Jag hade en speciell man i åtanke men jag minns inte vad han heter.

Ellas och Hannas var egentligen mer träffande och inte lika kvickt ihophafsade som min. Beundra dem!

Vettiga inköp

Jag har köpt Björn Ranelids Bär ditt barn som den sista droppen vatten på ljudbok. Jag har aldrig läst något av Björn Ranelid och generellt sett läser jag aldrig böcker som inte handlar om antingen musikhistoria eller... innehåller många bilder på valar eller megafauna. Men min fascination för Björn Ranelids ego och röst är så pass stor att en ljudbok, uppläst av Ranelid själv förstås, är ett måste. Jag tror att det kan bli stor humor.

Wochenende

Man kan inte säga att jag ligger i samma liga som Ella eller Hanna när det kommer till loppisfyndande men jag hittade en De la soul-singel snygg nog att dö för och det måste man ändå vara nöjd med.

Det har inte blivit så många uppdateringar. Dagarna har gått åt till skola, att visa upp Malmö-Lund för Hanna, roadtrips till Dalby och Genarp och Sjöbo (kebabstaden), spela Let's Tap med 10 personer i en etta, äta Wiimote-tårta och så vidare. Bra vecka.

Nästa vecka blir det Animal Collective i Lund. Vem är på?