måndag 21 mars 2011

Ekofobi


Med risk för att bli för långrandig för den här blöggen:

Ekofobi är ett begrepp som betyder att man känner en fobisk rädsla inför sitt hem, men under de senaste åren har begreppet ecophobia börjat användas av forskare och filosofer i USA för att beskriva vad som närmast kan beskrivas som en ångest inför naturens förgänglighet.

Idag växer många barn upp i städer och det enda som de stöter på i naturväg är välskötta parker. Trots att barnen inte kan identifiera en vitsippa eller skilja en blåmes från en talgoxe så har de hört mycket om växthuseffekten, klimatförändringar och vikten av att källsortera. De vet också att många djur och växter är utrotningshotade och det är det som bland annat David Sobel menar är fel. Många barn drabbas, enligt honom, av ångest och skuldkänslor när de kommer ut i naturen eftersom de tror att alla djur och växter kommer att dö ut. De lär sig nämligen om hoten utan att ha fått de mest basala naturkunskaperna eller fått skapa sig en egen bild.

Ecophobia-debattörer föreslår att barn först ska få lite allmänbildning och att de inte ska lära sig något om miljöhoten förrän de har nått upp till en ålder av 11 till 13 år. Det låter rätt klokt.

2 kommentarer:

CopyBat sa...

Naturvetenskap tillhör sällan allmänbildningen utan ses ofta som som överkurs, som svårt. Ta ett program som På spåret tex. Jag impas ofta över hur mycket deltagarna faktiskt kan, men så fort det kommer naturfrågor upphör jag att vara imponerad. Så om det enda barn lär sig om naturen idag, är att den försvinner. Då ligger vi illa till.

Ella sa...

finfint bejbe!