Kaffegubben

Två av mina vackraste män

Om man bortser från skrotummannen (jag vet, det är svårt) är det här förmodligen två av mina favoritmän.

Night Bug

Är Night Owl inte lite väl lik en bärfis?

Folk som heter vad de jobbar med

Idag lyssnade jag på Naturmorgon. Programledaren hette Djurvall, rovdjursexperten hette Vargas och mårdhundsjägaren hette Åhlén. En gång i tiden kanske man kunde köpa mårdhundspälsar på Åhléns. Fatta slumpen!

Dvärgen beställer: Min bästa dröm: en man i dyra dykarkläder tog på sig skulden för allt jag inte gjort i skolan.

Någon kanske skulle få för sig att klaga på att jag färglägger mycket slarvigare nu. Det gör egentligen inte alls, jag lägger ned mer än dubbelt så mycket tid på det faktiskt. Photoshop låter mig nämligen inte använda paintbucket längre så jag måste färglägga allt för hand. Det är jättekul. Det gör mig ingenting. Inte alls. Håhå vad kul det är.

Gillian

Jag hoppas att ni förstår och värdesätter hur lång tid det här tog för mig att göra klart.

Ps. Detta är tredje gången i mitt liv jag ritar Kim Jong-Il. Det kommer att bli fler. Ds.

Flitighetens strandpipare

Jag börjar få en viss arbetsmoral. Det blir ett par timmar av tecknande, tramsande, musicerande, läsande och pluggande varje dag. Så pass att jag inte har hunnit spela TV-spel på minst en vecka (och jag som är nästan 70% in i GTA IV!).
Utöver det har jag också hunnit med att se på två avsnitt av Terry Jones dokumentärserie "Barbarians". Den är rätt fet och en bekräftelse på att jag borde bejaka min nördighet och fördjupa mig i historiekurser.

Efterkälken

Ingenting blir riktigt som jag vill idag. Imorgon blir det andra ballzinyojawz.

Får man mata de hemlösa?

True dat

Balansera

Jag hade inget jag egentligen ville lägga upp. Jag ville bara inte ha äckliga barnet-bilden högst upp längre.

Trettiosekundersteckning

Omegle-avund

Jag avundas Ella och Basse som verkar hitta fina människor att prata med jämt och ständigt på Omegle. Själv disconnectar nästan alla jag pratar med inom 1-2 minuter.

You: Hello.
Stranger: hey
You: Do you have a beard?
Stranger: no
You: I want to have a beard like Karl Marx. I would just lay in bed and stroke my beard all day and fill my soul with happiness and awesomeness.

Your conversational partner has disconnected.

Benjamin Buttons mamma eller hur jag lärde mig att sluta våndas i samband med nummer 2

Kapitalisten

Jag har deklarerat. Avundas min rikedom. Avundas mina barns framtida arv!

(Det är alltså 1 respektive 2 kronor)

Mors dag-present

Jag vet, det är en månad kvar men jag orkade inte hålla mig.

Så jävla meta.

Jag har inget emot andras barn, jag vill bara inte bo med dem

I ett tillfälle av svårartad sinnesförvirring slängde jag ur mig att jag inte stördes så mycket av barnen på dagiset fyra våningar nedanför mitt fönster. Jag tror till och med att jag kan ha kallat det "lite mysigt". Allt det här berodde förstås på årstiden. Så länge det är vinter är barnen bara ute under korta stunder och sällan före 10:30. Nu är det vår (körsbärsträden blommar liksom) och barnen är ute från ungefär 8:30 fram tills föräldrarna kommer och hämtar dem en arbetsdag senare.

Jag vill bara klargöra: det finns ingenting mysigt i att vakna halv 9 på morgonen av barn som skriker "ABBE! ABBE! ABBE!", gråter och släpar sina fyrhjulingar över asfalt och grus.

Jag har ett förslag till Sverigedemokrater och Skånepartister och andra som vill att invandrare ska "flytta tillbaka till var de kom ifrån": Ge dem lägenheter med två dagis precis nedanför fönstret (där barnen vid de olika daghemmen ofta står vid respektive staket och skriker på varandra) och jag lovar att de flesta skulle tänka "Men shit, Gaza-remsan var ett fucking spa i jämförelse med det här!".

Fast det vore så klart mer rättvist om de främlingsfientliga fick utstå det. Efter en kvart skulle de börja propagera för att utvisa svenska barn. Spännande twist.

Christard (eller christtard)

Utanför Hyllie City Church hittade jag och Mimmi en christard. Den hoppade upp och ned med händerna knäppta som i en bön och frustade "guuuud", "guuuu", "uunnngg" och liknande för varje hopp. Fruktansvärt deppig syn egentligen men när vi gick därifrån var jag mer uppfylld än på hela dagen och Mimmis annalkande sjukdom var som bortblåst. Hoppande retards är lätt närmre Gud än dvärgar, barn och personer som ligger ned.

Kim Jong-Il

Nej, det gömmer sig sannerligen ingen politiskt satir här. That's not how I roll. Det är bara kärlek och min bild av Kim Jong-Il som den lustiga farbrorn på släktkalasen som alltid har tid att trolla fram ett mynt ur örat på en spetälsk flicka eller att dra en och annan, lite för vågad, fräckis efter några snapsar för mycket.

Fröken Uv

Jag räknar med att alla som googlar Fröken Ur och slinter vid slutspurten hamnar här.

Slörv

Jag är stressad och orolig, har konstanta magsmärtor, allt jag ritar blir fult och bla bla bla. Paus tills vidare.

Sommarjobb, I still not has it

Jag är inte riktigt där än men det kommer nog. I slutet av juni kanske.

Frukt är bättre människor

Personrån och misshandel hör inte till ovanligheterna i Malmö. Däremot läste jag i Sydsvenskan idag att den japanska artisten Hideki Kaji (som gör rätt näpen och samtidigt väldigt irriterande popmusik) blivit rånad i Kroksbäck i Malmö, ungefär 5 minuters promenad från där jag bor. Är det extra synd om japaner som blir rånade och nedslagna? Aningen. Den feta dealen med det här var så klart att Hideki Kaji var klädd i en ananasdräkt när han slogs ned. Min syn på människor har aldrig varit särskilt positiv men någonstans i mig går någonting sönder när en japansk mespoppare utklädd till ananas blir nedslagen och rånad i min hemstad. Alla som någonsin klär ut sig till frukt är halvgudar i mina ögon.