Feelgood-film

Ibland hinner man!

Varför existerar andra människor?

Häromdagen, på föreläsningen, såg vi en film i vilken Simon Rattle pratade pretentiöst och pedofil-intresserat (om ni såg hans minspel skulle ni förstå) om Debussy, Schönberg och någon till. Simon Rattle är britt och pratade således engelska (kymriska, gäliska, iriska och så vidare är inte särskilt vanliga). Föreläsaren och några studenter med honom ansåg att vi borde ha subtitles (inte undertext). I menyerna fanns det en del olika undertextval men inte de eftertraktade svenska eller engelska. Genast utbröt någon slags primatstämning i salen och folk började att roffa åt sig de olika språken för att göra sig lustiga.

- Alltså, kan vi inte ha det på spanska?!
- Hahahah, nä men allvarligt. Ta kinesiska.
- Hahaha, så sjukt kul.
- Tyska!!!
[Kollektivt skratt]
- Nä, ni får klara er utan subtitles.
- .... italienska.
- Hahahahaha.

Notoriskt genomgicks alla möjliga språkval. Alla var också lika roliga. Jag kanske framstår som väldigt träig, mossig eller olarvig (jag försökte för humorns skull pressa in så många referenser som möjligt till naturen här) men jag är väldigt förvånad över hur folk som uppenbarligen är äldre än 14 fortfarande skrattar sig halvt fördärvade åt hur udda språkval det finns på DVD.

Ahh, Lunds Universitet. Där frodas och formas verkligen vår framtida intelligentia.

Årets dokumentär

En dokumentär om Mike Tyson låter kanske inte särskilt spännande om man inte är intresserad av boxning men jag tror ändå att "Tyson" är årets "Some kind of monster" som ju faktiskt var extremt stor komik även om man inte gillar Metallica. Förmodligen ännu mer så om man faktiskt inte är ett fan.

Om inte trailern övertygar (den övertygade inte mig) så fanns det en liten lista över några av Mike Tysons citat i senaste numret av Empire.

On Gorillas: I offered the [zoo] attendant $10.000 to open the cage and let me smash that silverback's snotbox.

On other fighters: It's ludicrous these mortals even attempt to enter my realm.

On patriotism: It's un-american not to be with a beautiful woman, not getting my dick sucked.

On pigeons: I don't understand why people want to get rid of them. They don't bother no-one.

On interviews: Do you want to talk to me? Or watch my eating techniques: how I gorge the chicken, how I eat like a barracuda?

On life after boxing: Being a champion opens a lot of doors - I'd like to sell insurance.

Filmen släpps någon gång i vår, beroende på var man bor nånstans. Häst att hårt jag längtar.

The Black Gestapo

Jag kommer inte att kunna fungera som människa igen förrän jag har lyckats se den här filmen. Man ser ju på trailern att det är en kvalitetsfilm utöver det vanliga.

Making the movies with Anna and Sebastian

Screenplay, casting etc: Anna und Orpon.
Manus: Sebastian und Orpon.

Samurai Pizza Priest

50-talets bästa film!

Om att vara sjuk och spela The Movies

Att vara sjuk har sina fördelar. Kravlösheten som följer med sjukdom är förmodligen den främsta och jag sitter mest hemma och spelar The Movies och gör fåniga filmer och känner att det är okej.

Jag och Ella köpte The Movies på ICA Maxi i Falun för typ 79:- vilket är ett väldigt bra pris för ett så pass avancerat spel släppt inför julrushen 2005. The Movies är ett simulatorspel i stil med The Sims eller Rollercoaster Tycoon fast där man styr en filmstudio från 1920-talet fram till millennieskiftet. Det är en rätt avancerad simulator med otroligt mycket att hålla koll på. Skådespelarna måste ha moderiktiga kläder, de kan bli drogberoende, de behöver fettsugas och få implantat ("Age: 43 (looks 30)") och de vill ha pimpade trailers att bo i. Samtidigt måste man konstruera scener, anställa vaktmästare, justera löner, beställa manus, laga toaletter, konkurrera med andra filmbolag om priserna som delas ut vart femte år och så vidare. Det är ett ganska stressande spel helt enkelt men samtidigt väldigt belönande om man orkar med det och det är lite oväntat att det är så pass bortglömt som det är för det är väldigt välgjort.

Det kanske bästa med The Movies är att man får möjligheten att skriva egna manus, regissera, casta, göra PR, välja typsnitt på vinjetter och helt enkelt kan göra väldigt fantastiska filmer som legendariska Putsch und Hitler och Kycklingens första och sista resa.

För att fortsätta uppdatera här överhuvudtaget och inte försvinna in i diverse dator- och TV-spel helt och hållet bjuder jag på några filmer.

Hooker vs. Predator:



Betyg: Inte särskilt högt. Kom aldrig högre upp än 30:e plats på biolistan.

Let's Have Lesbian Sex in the Battlefield:



Betyg: Väldigt högt. Prisbelönt film om omöjlig kärlek under andra världskriget som gjorde Anna Larke till Hollywoods allra största stjärna. Filmen låg etta på biotopplistan under nästan två år under 40-talet.

Jag är nu framme vid mitten av 1950-talet, ett decennium som kännetecknats av trasiga scener, trassliga inspelningar och ganska dåliga sci-fi-filmer som får låga betyg. Fram tills jag (Vivaldi Films & Glorious Stuffs alltså) släppte den Tarantino-osande Samurai Pizza Priest med en brutal Chen Davis i titelrollen. Det är en film som tänjer på gränserna med brutal misshandel, knivslagsmål och hagelbössor i skolmiljö.

Annars har 50-talets filmer främst kännetecknats av en återgång till ett kortare format, till följd av ett behov av snabba pengar eftersom min studio håller på att falla i bitar, något som kassasuccén Samurai Pizza Priest förhoppningsvis kommer att råda bot på.

I'm getting my man back!:



Betyg:
Men som vi alla vet räcker det inte alltid med bra betyg för att få en blockbuster. Folk är ju dumma. I'm getting my man back! debuterade på plats 43 och sjönk sakta men säkert mot glömskan.

Damn you, Leonardo DiCaprio

Thunderbirds are go!!!

Ibland försöker jag prata om Thunderbirds (OBS! Inte filmen från 2004) med andra... människovarelser. Det brukar ge mig något av de följande svaren:

A) Jag vet inte vad du pratar om. Ditt språk är för mig en oförståelig sörja av ord.
B) Jag vet vad du talar om men jag väljer att besvara din entusiasm med långa utläggningar om varför Thunderbirds är tidernas sämsta TV-serie.

Det gör mig ytterst besviken, naken och ensam. Så pass besviken att jag just laddat ned filmen Thunderbird 6 från 1968 för att utbilda mig i själv i ämnet Thunderbirds. Hur kan en action-sci-fi-deckar-kalla kriget-thriller-serie med dockor och överdrivna explosioner inte vara fantastisk? Och Lady Penelope är ju 60-talets slugaste brittiska agent! Åh, skumma 60-talsdockor med begränsad mimik.

Jim & piraterna Blom

Varför finns inte Jim & piraterna Blom (1987) på fet DVD? Jag har väntat på att SVT ska sända den igen sen typ -92. När jag var 8 var det verkligen världens bästa film. Redan som barn uppskattade jag alltså film om dödsångest. Mitt 8-åriga jag hade förstås en oklanderlig filmsmak så jag förväntar mig att filmen är lika fantastisk 2008 som den var 1992.