Shanghai var fantastiskt och helt klart den bästa resa jag har gjort. Kineser är världens underligaste folk och jag har fått massor av anekdoter, fina minnen och komiska situationer att spara i minnesbanken. Mest slående var väl de låga priserna på allt. Taxi kostade 11 yuan (cirka 10 kronor) för 3 km och därefter 1 yuan per kilometer, Metron kostade 3 yuan och nya filmer med fina pappfordral och allt 8-14 yuan. Jag köpte bland annat I'm a cyborg, but that's OK, Taste of Tea, 28 veckor senare, I'm not there och en box med samtliga säsonger av House. Den sistnämnda kostade 147. En halvliter öl kostade vanligtvis 4 yuan. Hade det inte varit för att vi sista kvällen fastnade i bilköer i Suzhou hade jag definitivt brännt resten av reskassan på DVD-filmer, te och kinesiskt godis.
Topp fem kineser från resans gång:
1. För 30 yuan kunde man hyra en man i blåställ som gjorde så att man fick gå om cirka 300-400 kineser som stod i kö och skulle köpa tågbiljetter. Det var som att få odödlighetssvampen i Mario.
2. Taxichaufförer som blev ilskna när man gav dem dricks (det är tydligen olagligt att ge dricks i Kina). Skrik, skratta, spill läsk i taxin men vad du än gör - ge inte dricks.
3. En assistent på tunnelbanan som efter att vi frågat hur man tar sig till ett visst ställe backade förskräckt ifrån oss, skrek "It's over, it's over!!" och sen sprang iväg som ett skrämt lamm.
4. En glassförsäljarassistent (ja, de har hur många anställda som helst överallt) rättade en av mina medresenärer, när denne höll sin glass något snett, med orden "Up, up!" och ett manande finger.
5. Glassbaren som hade 14 anställda bakom disken trots att det bara var 5 kunder (varav vi var 3) i hela lokalen. 4 personer kontrollerade kvitton, 4 personer tittade nyfiket på när en annan hällde kolasås på en strut. Överbemanning är det kinesiska ledordet.
