Jerusalem

Jag hanterar Jerusalem-saknaden genom att rita massvis med ortodoxa judiska män. Helst såna med shtreimel på sig. Jag hoppas att det håller i sig ett tag till. Gott nytt år förresten.

När jag blir stor

Jag ritar hästar alldeles för ofta med tanke på hur mycket jag avskyr att göra det.

Serieskolan

Med den här passande bilden förkunnar jag (hör ni hur jag förkunnar det?) att jag kom in på serieskolan i Malmö. Huruvida jag ska gå där eller ej är inte hundraprocentigt bestämt, så ni får gärna komma med argument både för och emot den saken. Jag har kommit fram till följande på egen hand.

För:

• Det skulle vara rätt ball
• Jag skulle bli bättre på något jag tycker om att göra
• Paus från arbete och högskola
• Lagom cykelavstånd till skolan

Mot:

• Jag är ganska gammal och har redan stora studieskulder
• Jag har kommit in på en fancypantsy masterutbildning som ger jobb
• Ständig prestationsångest
• Nya människor
• Jag har inga vassa armbågar att armbåga mig fram med i en svår bransch - tvärtom har jag armbågar mjuka som kattungars trampdynor. Hopplöst!
• Jag är säkert allergisk mot någonting i byggnaden
• Jag får diarré när jag är uppspelt

Det var nog allt!

Jag är inte arg längre

Man saknar inte båset förrän kon står i det och tror att den är nåt

Jag har gått/suttit/simmat/legat rätt länge och övervägt att lägga ner den här blöggen av ett par olika anledningar. Igår hade jag slutligen bestämt mig för att faktiskt göra det också, men det dröjde inte länge innan jag började att känna en viss ånger. Och trotsighet. Mest trotsighet. Man ska inte ge upp bara för att folk är dåliga, man ska köra på dem i 160 km/h, sen vända tillbaka och köra över dem gång på gång tills de.... tills de... hm... övertygas om ens storhet? Det var en utmärkt liknelse. Jag ångrar den inte.

Vi får se hur det blir helt enkelt. Förmodligen kan jag inte hålla mig från att utsätta mig för det hemska som det faktiskt innebär att lägga upp bilder för allmän beskådan. Men jag ska muttra ilsket medan jag gör det. Det är ett löfte.

Kan man muttra glatt förresten? Det är en fråga.

Valborg 1998

Jag och min kära St ar fig ht er håller på med ett projekt. Jag tror att jag tänkte hålla resten av serierna till det projektet för mig själv. Tills vi är klara. Om tusen år.

Och som bonus får ni paint-skissen bara för att Starfigboy tyckte så mycket om den.

Avsked

Sjönära boende

Ibland blir det inte alls som man vill.

Romantik

Jag ritade den old school-snabbt. Ibland får man lov.

No shit

Jag hade betydligt vettigare saker för mig egentligen, men jag gjorde ändå det här. Hmpf.

Sen råkade jag ändra utseende på blöggen. Orkar jag fixa? Nä. Hmpf.

Du får vänta tills jag får checkpoint

Om någon undrar varför han sitter på golvet och inte i den inbjudande soffan så är det för att det är så jag spelar. Sittandes på golvet och så kraftigt framåtlutad att jag får ont i ryggen. Man ska inte ha det för bekvämt. Pluspoäng för alla kroppsdelar jag slapp rita.

En nutida Marie Antoinette

Yttrat av en av Linneas kursare och jag kunde inte sluta fnissa åt det.

Och sen får jag väl tillägga att Marie Antoinette troligtvis aldrig föreslog "Låt dem äta bakelser!" som lösning på de franska bönders hungersnöd utan att Rousseau hittade på det. Det är inte desto mindre väldigt roligt. Sorry, Marie Antoinette.

Skrattar bäst som skrattar överhuvudtaget

Efter att ha misslyckats med en ohemul mängd ambitiösa försök beslöt jag mig för att bara rita en serie jättesnabbt. Det är punk.

Idel nödlösningar

Det här är inte så mycket en bild som det är en självreflekterade kommentar som gäller allt jag gör. Jag är de som inte förstår frågorna.

Tröst

Eftersom jag inte orkade komma på någon ambitiös titel tog jag chansen att använda ordet "hugsvala". Det är verkligen inte varje dag. Jag tror att Spanarna hade varit stolta över mig för att jag tar mitt ansvar.

Känslor - vad ska de vara bra för?

OBS! Ej självupplevd. Skulle aldrig hända.

En vecka av sådana dagar

Bara en liten skruttsak. Nu går vi vidare!

En dramatisk regress

En del av oss kanske bara saknar att elda upp saker när vi vill visa vårt missnöje.

Detta är för övrigt inlägg nummer 500. Det betyder att jag har lagt upp en bild om året sedan 1512 - samma år som taket i Sixtinska kapellet visades upp för offentligheten för första gången. Det kan inte vara en slump.

Freud vs. Jung

Historien bakom begreppet Freudiansk felsägning.

Någons pappa

Efter att jag ritat den här bilden började jag att läsa Harvey Pekars The Quitter. De är lite lika, gubben och Pekar.

Så här många inlägg (5) har jag inte lyckats få ihop under en månad sedan mars 2011. Lite nöjd blir jag allt.

Snål in i det sista

Jag ritar något jättetramsigt nästa gång som kompensation för det här.

En afton i gläntan då jag ryktade mitt skägg

Förutom att det här är lätt det vackraste jag har ritat så har jag också satt personligt rekord i antalet ritade streck på en kväll.

Min stalker

Blogspots komprimering gör inte underverk för den här bilden. Ni får förmodligen ladda ner den för att kunna läsa överhuvudtaget (men även då är bilden väldigt komprimerad). Rätt åt er. Skaffa större skärmar.

Pluspoäng till den som ser vilken bandlogga jag har på t-shirten!

I väntan på något vettigt

En förståndshandikappad Dracula <3