Gott nytt år önskar

Ni är för många

Hypokondri är för de lyckligt lottade

Förutom att jag inte går till läkaren så är det ungefär så här jag känner mig. Tack mor och far!

Misantropi-bonanza!

Som vanligt hade jag ett helt annat motiv i mitt huvud, men så är jag också påfrestande medveten om mina begränsningar. Utöver det kunde jag inte bestämma mig för nödlösning 1 eller 2 så det fick bli ett misantropi-bonanza i miniatyr istället.

Dagsverke

Tarmarnas sång

Björn Melander heter mannen som jag helt omotiverat har hoppat på.

Jag hade egentligen tänkt spela in magkurr och göra till en new age-låt men det var alldeles för tråkigt att sitta vid portan och vänta på att tarmarna skulle få feeling.

Ilska istället för julstämning

Dvärgen beställde en teckning baserad på Sydsvenskan-rubriken "Ilska istället för julstämning" som jag inte vet vad den handlade om.

Färgerna blir fel när jag lägger upp på bloggen, men jag kan intyga att de ser bättre ut egentligen så nu är det bara upp till er att föreställa er det.

Illustrator-tant

Ella gjorde om en av mina tanter till Illustrator-bild. Nu kan man förstora den hur mycket som helst och till exempel skriva ut den i 3 x 2 meter. Tror jag.

And you will know us by the trail of the pins...

Storsjölodjuret

Gåva till Rogge och mig själv.

Babian

Jag befinner mig fortfarande i någon slags stresskoma när det kommer till trams-med-penna-verksamheten men det kan ju ändå vara värt att nämna att jag är med i det senaste numret av Babian.

Ni hittar hela numret gratis online här. Sprid, sprid!

Istället för papper och penna:

Äkta gäddjacka

Idag frågade en av mina kursare mig om jag trodde att hennes skinnjacka var av äkta skinn.
Jag kände på den och sa "Ja jo, det är äkta gäddskinn".
"Va?! Nähä! Gör man skinn av gäddor? Jag trodde det var av kor typ."
"Ja, i andra länder är det så, men vi har ju inte så många kor i Sverige längre."
"Hmm, nä."
"Om du tar handen så här, då kan du känna var fjällen har suttit förut."
"Alltså, jag vet inte om jag känner något."
"Nä, man måste liksom veta hur en gädda känns för att förstå."
"Jo, så är det nog."

Mitt dåliga självförtroende

Nu sticker jag till Skottland och återvänder om ett tag med tusen björnars styrka och passion.

Man ska vara seriös

Nu drar jag till Göteborg. So long, suckas!

Feelgood-film

Ibland hinner man!

Att vara Balloonfighter

I en annan del av Narnia

Ett av många TV-program jag önskar fanns.

Om nära döden-upplevelser

Tänk på miljön

Det blev inte riktigt som jag hade planerat men så kan det gå.

Black Cobramän häktade i kakhärva

Det här är det roligaste jag har läst på 14,3 år.

Keepin' it real

Burksamlarna

Skiss!

I väntan på nästa äventyr

Idag överraskade Mimmi mig med världens nästförsta balloonfighter-tygpåse! En historisk dag med andra ord.

Reinkarnerad exakt som Per Gessle

• Min tes är att det var tuffare tider förr för drömmaré.
• Jag blöder näsblod.
• Jag hittade jorduggla häromdagen.
• Jag fick hem Joanna Newsoms nya trippel-CD Have one on me idag.
• 2010 är redan ett mycket bättre musikår än 2009 var. Det betyder bland annat att jag inte alls är för gammal för musik.
• Alexander brukade säga att det var efter 26 som det börjar gå utför och man tappar minnet.
  
• Jag drar till Dalarna - Sveriges Venedig!
• Hejdå!
  

Focus you must

Mycket arbete i gruvan just nu. Jag återkommer.

Om studielån

En homage till bubbelplastens 50 år

Jag har en oplockad gås som väntar på mig i sömnen. Auf wiedersehen.

Det äckligaste jag vet

Eftermiddagssolen

Den sken så ljust att jag varken kunde plugga eller sitta vid datorn, så jag somnade.

Vardagsslit

Jag ogillar när jag råkar spara över originalfilen, men jag låtsas som ingenting i det här fallet. Här börjas det inte om.

Tacksamhetsdoktrinen

Njut av det, för så här ångande hett och sexigt lär det aldrig bli på blöggen igen!

Det feodala smöret

Jag känner att jag befinner mig ganska långt från Stockholmsnatt när jag ritar serier om djuphavsmarulkar, feodalism och Gustav Vasa men det är så jag rullar.

Imorgon ska jag kolla på bottensediment och pollenkorn i mikroskop och kanske, bara kanske, säga ooooh. Det är med sånt här jag fyller mina dagar nu för tiden.

Sällskapsmöss

På väg hem, alldeles under Öresundsbron, sprang två möss fram ur buskarna och satte sig helt stilla vid min cykel. Jag kunde till och med peta på den ena utan att den rörde sig.



Jag vet inte om det var någon slags sociala tiggarmöss (jag hade inget att bjuda dem på!) eller om pilgrimsfalken som flög över mitt huvud hade något med saken att göra. Jag skulle vilja att Karl Pilkington analyserade den här händelsen åt mig.

Nu ska jag försöka plugga. Jag dras mellan upcoming tenta och att rita trams. Det är ett val som ingen människa borde behöva göra.

Om att försöka ta livet av sig inför språkpoliser

Skambild

Hittade den här bilden från mitt nedlagda försök att rita ett combover-skägg. Den är obehaglig.

Perfektion:

Retrospektiv/Prospektiv

obs! jättegammal bild. obs!

Idag kollade jag genom mina trams-mappar och upptäckte till min stora förvåning att det faktiskt ligger åtminstone 350 tecknade bilder i dem. Det finns förstås också fler som aldrig hamnat i datorn överhuvudtaget och sånt som jag har varit för lat för att slutföra/påbörja.

Många av mina personliga favoriter är väldigt gamla och ser rent ut sagt för jävliga ut, eftersom jag tidigare höll pennan mellan skinkorna (gumpskivorna) när jag ritade. Tips: det är nästan skrämmande att kolla på de äldsta inläggen på blöggen! En vacker dag när jag har tusen björnars styrka ska jag inleda Det episka projektet att rita om det gamla och sätta ihop på något vis. Jag tror att det vore värt.

Mjäll

Jag närde en dröm om att sälja in den här till Clearasil som en antimobbningkampanjfilm.

F.ö. första gången jag skriver med "skrivstil" sedan 1992 ungefär.

The tables have turned

Symbios är att hjälpa varandra på vägen

Metro 2033

Idag hade jag upprop och föreläsning på den nya utbildningen. Återigen lyckas jag med att göra ett fenomenalt första-intryck. Inte nog med att jag somnade två gånger under föreläsningen, mitt under själva uppropet började det squirta en massa blod från mitt ringfinger (nageltrång). Jag tänkte "jag skyndar mig till toaletten och hämtar papper" men jag tror att jag skyndade mig för mycket för på toaletten fick jag plötsligt näsblod. Nåväl, det är väl lika bra att genast outta sin klumpighet och sociala awkwardness. Jag har ju i alla fall skägg.

Det var inte vad jag tänkt skriva om egentligen. Jag tänkte bryta min snygga, nästan, text-fria trend på bloggen med att sammanställa en topp 10 över citat ur Metro 2033 - den sista tillflykten som jag läste ut i natt. Tillsammans med Sprängaren och några musikvetenskapsböcker är Metro 2033 förmodligen den sämsta bok jag någonsin har läst. Och ändå får författaren Dmitri Gluchovskij vara med i program som Kobra och vara djup. Nu: alldeles för mycket text för en blogg.


10. "God afton", hälsade mannen som funnit Artiom. [...] "Nu är det väl ändå dags att vi presenterar oss för varandra. Jag har ett vanligt namn, ungefär som namnen du brukar höra här i livet. Det är för långt och säger ingenting om mig, men eftersom jag är den sista inkarnationen av Djingis Khan, så kan du kalla mig Khan. Det är kortare."
"Djingis Khan?" Artiom såg skeptiskt på främlingen. Han trodde inte på återfödelse, men ändå var han nog mest förvånad över att mannen påstått sig vara just den sista inkarnationen.
"Min vän!" utbrast Khan sårat.

9. Delad plats: "Du..." Artiom tvekade. Han liksom smakade på ordet, det kändes både konstigt och ovant att dua en sådan typ./"Raketer...", upprepade förkunnaren långsamt, som om han först måste smaka på ordet.

8. Artiom och Melnik kommer till Smolenskaja och Artiom reagerar förvånat över något som man kan säga summerar hela boken.

"Det syntes knappt till några kvinnor och männen som de mötte var beväpnade".

7. "Bakom Danilas bakåtlutande huvud dök ett spetsigt öra upp, sedan ett stort grönt öga, som tindrade i ljuset från den döende lampan. Långsamt, nästan blygt, tittade bibliotekarien fram bakom den döende brahmanen, och blicken sökte Artioms. Inte vända sig bort. Se på honom, se honom i ögonen, rakt in i pupillerna... De var avlånga, som hos ett djur. Och vilken besynnerlig känsla att i dessa kusliga, omöjliga ögon uppfatta en gnutta förnuft!
På nära håll liknade bibliotekarien inte en gorilla, inte ens en apa. Nosen hade päls, käften med långa huggtänder gick nästan ända bak till öronen och ögonen var så stora att rovdjuret inte liknade något annat som Artiom hade sett, vare sig levande eller på bild.

6. "Vilka råttor? Vad svamlar du om?" sa Melnik irriterat. "Varför skulle det finnas råttor här? De har ju ätit upp dem för länge sedan"."
"Vem då?" undrade Artiom.
"Vem tror du? Bibliotekarierna förstås", förklarade Danila.
"Är de djur eller människor?"
"Inga djur i alla fall."
[...]
"Håll klaffen!" fräste Melnik. "Vet du inte att bibliotekarierna inte tål oväsen? Det gör dem helt vansinniga".

5. "En. Två. Främlingar", sa någon över Artiom.
"Bra skott. Hals, axel", svarade en annan.
"Ja, bra. Som Stora masken vill".
[...]
"Förlamningsnål, inte giftnål. Varför?
"Chefen befaller det. Förkunnaren befaller det. Som Stora masken vill. Köttet håller bättre."
"Du klok. Du och förkunnaren. Förkunnaren lär oss."
"Ja."
"En, två fiender kommer. Luktar krut, eld. Dålig fiende. Hur hittar de hit?"
"Vet inte. Chefen och Vartan förhör. Du och jag fångar. Bra, Stora masken glad. Du och jag får belöning."
"Hur mycket? Stövlar? Jacka?"
"Mycket. Jacka - nej. Stövlar - nej."
"Jag ung. Fångar fiender. Bra. Mycket. Be-lö-ning... Jag glad."
"Bra dag. Vartan hittar nytt barn. Jag, du, fångar fiender. Stora masken glad, människor sjunger. Fest."
"Fest! Jag glad. Dansa? Vodka? Jag dansar med Natasja."
"Chefen och Natasja dansar. Du - nej."
"Jag ung, stark. Chefen många år. Natasja ung. Jag fångar fiender, modig, bra. Jag och Natasja dansar"

4. "Vet ni vad som försiggår här i tunneln?"
"Det är det ingen som vet, inte ens jag", svarade Khan motvilligt. "Ja, det finns saker som är förborgade även för mig. Det enda jag kan säga är att detta är en avgrund. När jag samtalar med mig själv, kallar jag platsen ett svart hål... Du har väl aldrig sett stjärnorna? Jaså, en gång, säger du? Och vet du något om universum? Då har du kanske hört talas om att en döende stjärna kan förvandlas till ett svart hål när den slocknar? På grund av sin egen gravitation börjar den sluka sig själv, från ytan drar den in materia mot sitt eget centrum och på så vis blir den allt mindre, men också allt tätare och tyngre. Och ju tätare desto större är gravitationen. Processen är oåterkallerlig och ger näring till sig själv: med ökande gravitation sugs en allt större mängd materia in allt snabbare mot den döende stjärnans hjärta. Efter ett tag blir kraften så stor att stjärnan börjar dra till sig sina grannar, all materia inom dess verkningsradie och till slut även ljusvågorna. Med sin kolossala kraft slukar den ljuset från andra solar, och rymden runtomkring blir död och svart - ingenting som hamnar under dess inflytande kan någonsin bryta sig loss. Detta är en mörkrets stjärtna, en svart sol, som enbart sprider kyla och mörker omkring sig."
"Men vad har det med tunneln att göra?" undrade Artiom till sist när de gått tysta i några minuter.
"Som du vet är jag synsk [...]" <---- helt ny information.

3. Artiom träffar andra etniciteter.

En varelse stod böjd över honom, inte olik en människa, men så ovanlig att han kom att tänka på Khans teori om själavandring och förgängliga kroppar. Varelsens hud var blekgul, det syntes till och med i ljuset från ficklampan, och istället för ögon hade den smala springor, som om en bildhuggare hade täljt ett ansikte av trä, men bara skissat ögonen och sedan glömt att fullborda dem. Ansiktet var runt, med höga kindknotor. Artiom hade aldrig sett något liknande.

Den tredje var en riktig rese, vars ansikte Artiom först inte kunde urskilja ordentligt, men sedan trillade han nästan ner på spåret av fasa: mannens hud var mycket mörk, och först efter en närmare titt lugnade han ser sig igen - det var inte en av de svarta, hyn var helt annorlunda och ansiktet helt normalt, mänskligt, det var bara läpparna som var lite tjockare, och näsan var platt som på en boxare.

2. "Vem är ni?" dristade Artiom att fråga till slut.
"Vem jag är? Det vet du redan. En jägare."
"Men vad betyder det - en jägare? Vad arbetar ni med? Jagar ni?"
"Hur ska jag förklara... Vet du hur människokroppen är uppbygd? Den består av miljoner pyttesmå celler. Vissa överför elektriska impulser, andra lagrar information och tar upp näring och syre... Men allihop, även de viktigaste av dem, skulle dö inom loppet av en dag, hela organismen skulle duka under, om det inte fanns celler som skötte immunförsvaret. De kallas makrofager. De arbetar metodiskt och konstant, som klockor, metronomer. Så fort ett virus kommer in i kroppen spårar de upp det, var det än gömmer sig, och" - Hunter drog pekfingret över halsen - "likviderar det".
"Med vad har det med ert yrke att göra?"
"Föreställ dig att metron är den där kroppen. En komplex organism som består av fyrtiotusen celler. Jag är makrofagen. En jägare. Det är mitt yrke. Varje fara som är tillräckligt allvarligt för att hota hela organismen måste likvideras. Det är mitt arbete."

1. Självklar vinnare blir denna briljanta meningskonstruktion:

Också han fick kalla kårar vid blotta tanken på de svarta, även om han försökte dölja det. Han var inte det minsta rädd för människor, varken för banditer, anarkistiska mördare eller Röda arméns krigare. Men alla slags odöda väckte hans avsky, och inte för att de fyllde honom med skräck, men att tänka på dem utan att drabbas av oro, vilket han kunde när han tänkte på faror som utgick från människor, det gick helt enkelt inte.

Björn och Benny: Två gubbar med flyt

Baserat på Basses inlägg, som jag inte kunde låta bli att rita.

Nu när jag har varit så aktuell och ritat ABBA och proggare så ska jag ge mig iväg och vara 2010 och se Avatar i 3D. Crapfest! Överväger att ta med mig blåbröd som tilltugg.

James Blunt-hämnden

Djuphavsmarulkens samlevnadsblogg

Ursprungligen ett relationsråd till Hanna. Och det är det väl fortfarande.

Förklaring

Jag känner att en förklaring till den senaste uppdateringen är på sin plats: nattlig hybris och feber.

Tack Anna och Ella för stöd!

Lol-tailed tits