Den gemensamma nämnaren här är förstås "Djur jag åt 2008". Björn och känguru är tveklöst de största bedrifterna. Hur som helst var 2008 det år jag helt bröt upp med min vegetariska kost, även om jag fortfarande inte brukar äta kött särskilt ofta. Som vanligt underskattar jag min egen känslighet när jag gör sådana här inlägg. Jag lovade Mimmi (som smakade, extremt lite, kött idag för första gången på typ nästan ett decennium) att göra det här inlägget. När jag tittar på bilderna värker det i mitt hjärta, med risk för att låta ofantligt politiskt korrekt (något som jag egentligen drar mig mer för än att typ uppfattas som någon som äter upp min självdöda katt för att det är kostnadseffektivt).Hittills i år har jag inte ätit mer än 4 av de här djuren. Någonstans i mig känns bara det som alldeles för mycket. Vad händer med mig? Vad är det för obeskrivlig känsla som växer inom mig? Är det en artöverbyggande empati?
Hädanefter tänker jag endast äta myskankor.
-----------------------------------------------
Björnfärs smakar för övrigt väldigt, väldigt illa och är full av vita fettklumpar. Jag tror jag talar för både mig själv och Dvärgen när jag säger att ingen av oss längre kan se en bild av en björn utan att drabbas av ett visst ångestanfall.
