onsdag 11 mars 2009

Den gemensamma nämnaren












Den gemensamma nämnaren här är förstås "Djur jag åt 2008". Björn och känguru är tveklöst de största bedrifterna. Hur som helst var 2008 det år jag helt bröt upp med min vegetariska kost, även om jag fortfarande inte brukar äta kött särskilt ofta. Som vanligt underskattar jag min egen känslighet när jag gör sådana här inlägg. Jag lovade Mimmi (som smakade, extremt lite, kött idag för första gången på typ nästan ett decennium) att göra det här inlägget. När jag tittar på bilderna värker det i mitt hjärta, med risk för att låta ofantligt politiskt korrekt (något som jag egentligen drar mig mer för än att typ uppfattas som någon som äter upp min självdöda katt för att det är kostnadseffektivt).

Hittills i år har jag inte ätit mer än 4 av de här djuren. Någonstans i mig känns bara det som alldeles för mycket. Vad händer med mig? Vad är det för obeskrivlig känsla som växer inom mig? Är det en artöverbyggande empati?

Hädanefter tänker jag endast äta myskankor.

-----------------------------------------------

Björnfärs smakar för övrigt väldigt, väldigt illa och är full av vita fettklumpar. Jag tror jag talar för både mig själv och Dvärgen när jag säger att ingen av oss längre kan se en bild av en björn utan att drabbas av ett visst ångestanfall.

10 kommentarer:

mimmi sa...

känner mig ärad nu. :) haha gillar din reflektion kring politisk korrekthet. och myskankan verkar ju lätt vara den coolaste ankan! jag skulle kunna presentera mina föräldrar med ett par stycken. för jag har väl berättat att de byggt ett elektriskt snigelstaket runt om sin trädgård? :D

Karin sa...

Vad var godast då? Själv äter jag också kött igen även om det fortfarande är en aning läskigt. Jag blir inte impad förrän det står människokött på listan. Har hört att det ska finnas en kokbok för det, det hade varit något.

anna cornelia sa...

vad fan, har du ätit RÅDJUR? hur kan du?

Balloonfighter sa...

mimmi: haha ja, du måste nog berätta det för dem. jag skulle bli så glad om de hade ett gäng myskankor i trädgården, urin i kylskåpet osv.

karin: det är svårt att slå kyckling, gris och ko men kängeruwrapen som jag åt i berlin var rätt god. struts på pizzan funkade inte så bra trots att en tävlande i pizza-SM senare stal stora delar av vårt recept: http://www.aftonbladet.se/matvin/article4321614.ab

Jag ska stämma mustaschen av honom.

anna: politiskt korrekta motfrågan "varför är rådjur mer värd än de andra djuren?". men ja, det ingick i någon viltskav jag åt. jag tycker inte rådjuret är i närheten av björn i dåligt samvete-skalan. det finns verkligen jättemånga rådjur. och jag brukade lägga ut mat till dem när jag bodde i maglarp. nu äter jag deras barn. cirkeln är sluten.

Anonym sa...

Men björn är gott om man gör det på rätt sätt!

Så det så!

Fredrik sa...

HAHAHA det hjälpte liksom inte att alla djuren - särskilt björnen, hästarna och grisen - var extremt söta på bilderna!

Jag kommer aldrig äta björn igen.

För att använda en riktig svensk klyscha - vilka av alla de här djuren "smakade ungefär som kyckling"?

Balloonfighter sa...

Anonym: Berätta gärna mer! Björnfärs eller någon slags stek?

Fredscht: Hönan och kängurun.

Fredrik sa...

Det här inlägget är så genialt serieaktigt uppbyggt. Först en himla massa söta djur av olika sorter, sen punchlinen "jag åt allihop ifjol" liksom. Mjuka pläppen.

Yen sa...

haha.. väldigt bra upplagt.

enligt buddhisterna kommer du drabbas av din dåliga karma, då du ätit så många levande saker. Så i ditt nästa liv blir du nog ett djur som kommer att tillagas och serveras till nån kines på andra sidan jorden. undra vilket det blir?

ella sa...

"mjuka pläppen"

fyfan.