måndag 23 mars 2009

Man bör vara elitist

Till att börja med: Med termen "politiskt korrekt" syftar jag inte i första hand på de människor som har politiskt korrekta åsikter (de som är emot dödsstraff, inte hatar invandrare, för jämlikhet och så vidare). Jag syftar snarare på floskelmänniskor som påstår att människor är något de absolut inte är och som predikar om att alla människor är lika mycket värda och annat trams.

"Klart att man ska vara elitist! Varför vara en i pöbeln när man kan stå ovanför den i en ornamenterad balkong och kasta rutten frukt på den istället?"

Jag har under de senaste åren blivit mer och mer övertygad om att politiskt korrekta människor är en lägre stående människoart. Det finns mängder av bevis för detta och hade jag fått ett stipendie för att forska i ämnet hade jag kunnat lägga fram dem i en sådan pappershög att vilket mahognybord som helst skulle rämna under vikten. Hur som helst är en av mina huvudpunkter att politiskt korrekta människor är underlägsna andra att genomskåda eller uppfatta ironi. Ironi (liksom musik, språket, tummen etc.) omnämns ibland som något som definitivt skiljer oss människor från djuren. Man kan förstås diskutera om det verkligen stämmer men faktum kvarstår: djur uppfattar inte ironi. Det gör inte heller barn. Ironi och sarkasm är något som människor utvecklar med åldern, något som arbetas fram. Det som alla politiskt korrekta människor jag har träffat i första hand har haft gemensamt är total avsaknad av uppfattning av ironi, annan än den som är väldigt gullig, ofarlig och framförallt - övertydlig.

Exempel: En politiskt korrekt människa tittar, lite motvilligt kanske, på Melodifestivalen. De säger "Vilken bra låt alltså" och sätter gärna ut citationstecken så att ingen i rummet ska känna sig trampad på eller kränkt. Och vem skulle till att börja med ens tro att den politiskt korrekta människan gillar något så kommersiellt som Melodifestivalens artister?

Utöver ironin (som alltså inte uppfattas av barn, djur och politiskt korrekta) präglas de politiskt korrekta också av en enfaldig, naiv tro på människan. "Alla människor är goda egentligen". Tja, jag vet inte. Har historien inte bevisat ganska många gånger att alla människor inte är goda? Eller är det ett uttalande i stil med "Alla människor är bisexuella egentligen" som syftar tillbaka till något slags oförstört förstadie, innan personligheter har grundats. Personligen anser jag att det är rent skitsnack. Det finns inget egentligen och man kan inte bara bortse från miljöpåverkan (om man inte är typ helt dum i huvudet). Låt så vara att alla människor kanske hade varit jättegoda och parat sig förbehållslöst om de vuxit upp isolerade från såväl omvärld, media och familjer men genetik kan inte enbart förklara vad vi är egentligen. Jag tror att jag skulle vara en rätt trist person (det kan jag så klart anklagas för att vara nu också) om jag till exempel växte upp ensam i en bunker. Jag skulle också lida av flera olika störningar och psykiska sjukdomar (om jag ens överlevde särskilt länge under sådana omständigheter) som förstås inte heller skulle vara den jag är egentligen. Med hjälp av miljöpåverkan skulle också vilken människa som helst kunna bli som Caligula vilket i sin tur skulle kunna bevisa att människor inte alls är goda egentligen utan väldigt, väldigt onda romare.
Man hävdar också att "alla människor är lika mycket värda". Jag uppskattar definitivt en lagstiftning som yrkar för att alla är just lika mycket värda (vilket förstås inte stämmer i praktiken) men för mig personligen är knappast alla människor lika mycket värda. Jag skulle inte gråta om Bert Karlsson eller just din gamla mysiga släkting dog. Däremot finns det de personer som skulle få mitt liv att förändras radikalt och i vissa fall förlora, åtminstone delar av, sin mening. Så länge människor har känslor (det är det ju trots allt inte alla som har) är människor knappast lika mycket värda och att hävda att man kan vara emotionellt objektiv är lika mycket skitsnack som att jag har skrivit på min C-uppsats de senaste dagarna.
Jag drog visst ut på det här väldigt långt men fastnade i en politiskt korrekt-diskussion häromdagen, något som gjorde mig mer än lovligt irriterad. Jag tycker att det är en mänsklig rättighet eller kanske rentav skyldighet att vara elitist. Om man inte vore elitist skulle man ju bo kvar i Vellinge och umgås med folk man egentligen inte gillar (eller gillar man alla människor egentligen eftersom alla människor egentligen är bra?) vilket vore det samma som att bjuda ut sin hjärna till våldtäktsmän.
Att förakta andra människor är en naturlig process. Det stärker gemenskapen men är framförallt ett utslag av kolliderande tankar, intressen och åsikter (om så väl gardiner som finanspolitik). Jag är övertygad om att det inte finns någon människa som inte föraktar någon annan. Folk som super föraktar folk som inte gör det och vice versa, liksom politiskt korrekta (även om det tar emot för dem att erkänna det) föraktar Den Överlägsna Befolkningsandelen. Är det något jag har erfarit de senaste 4-5 åren så är det snarare att inga människor är så inskränkta och föraktfulla som de politiskt korrekta. Kan det kanske ha något att göra med att deras naiva världsbild (naiva varelser: politiskt korrekta, dumma barn, dumma djur) gång på gång krossas? Tro mig, jag hade blivit sjukt bitter av en sådan sak (om jag inte redan var det dvs.).

Det är möjligt att jag argumenterar för helt fel sak. Kanske är politiskt korrekta mycket lyckligare människor än alla andra (min empiri har dock visat på det exakt motsatta vilket än mer accelererar mitt välmående). Min främsta poäng är antagligen något i stil om att man inte får vara så jävla rädd för att trampa folk på tårna. Man kan aldrig vara objektiv, fri från förakt och opåverkad av sin omgivning och jag tror på fullaste allvar att de människor som påstår att de är något sådant är A) Sällsynt obegåvade och B) Hycklare.

Att förakta är naturligt och att driva med några av de 6 miljarder människor som utgör eller utgör ett potentiellt irritationsmoment känns som en sund handling. Ingenting får en att utvecklas lika effektivt som att ha ett avskräckande exempel, någon Möllan-bo med dreadlocks att peka på och säga "Det där vill jag inte bli!". Jag vet att de tänker likadant om mig så vad fan, var elitist - det intelligenta och vackra alternativet.

22 kommentarer:

anna cornelia sa...

vandraren. hahahhahaha. jag hoppas andra bilden föreställer sebastian, litegrann.

p.s. mänskor är duma!

Balloonfighter sa...

vandraren är lätt ett av praktexemplaren!

Mikaela sa...

Jaa, lite lätt förakt och att inte vara så rädd för att förakta är nog vettigt, fast själv börjar jag bli lite trött på mig själv, bitterheten och cynismen. Fast det omvända funkar ju inte heller, då kan man ju inte skämta eller något. Måste hitta en balans.

Fredrik sa...

Haha ja andra bilden är sjukt mycket Basse-poäng!

Korrekturläsning (sjukt elitistiskt!): Det har råkat bli en lite för lång kursivering någonstans i mitten. Rätta!!

Jag höll en gång ett tal om att alla människor är lika mycket värda. Av de handlingar jag skäms över (och de är ganska många) finns det nog inget som smäller högre än det talet.

Kan ju givetvis gå till överdrift också, man blir ibland lyckligt överraskad av människor etc., och det är slöseri med energi att dissa Telemann på lösa grunder och historisk oförståelse!!! men generellt gillar jag verkligen poängen att PK-folk ju är extremt elitistiska eftersom de sitter på så jävla höga hästar med sina Självpålagda Godhet. Smug-avsnittet av South Park <3

Balloonfighter sa...

Det är mitt inre jag och ni pratar om Basse. Jag hatar er.

Balloonfighter sa...

Anledningar till att inte gilla Telemann del 1: Det är en av Magnus Ugglas favoritartister. Flera av hans hits bygger egentligen, omedvetet eller medvetet låter jag vara osagt, på Telemann-kompositioner. Det kanske man inte ska klandra just Telemann för men allt som Magnus Uggla gillar borde rimligtvis vara väldigt dålig musik. Och jag har lyssnat på Telemann och tyckte att det sög. Det lät som en tråkigare Bach. :)

Jag skulle vilja höra din föreläsning om alla människors lika värde. I vilket sammanhang var det?

- sa...

Tre saker då.

1. Asiater förstår inte ironi...

2. Vem vill vara elitistisk när det finns fler människor (i Sverige) som står över en än under en? Inte jag.

3. Var är de kristna i detta? Är det elitister (dom släpper ju inte ens in en i himlen om man inte är en av dem). Fast å andra sidan så är det ju dehär "var mot andra som du vill att dom ska vara mot dig". Så Hyklare eller ovanligt ointiligenta?

De kristna och andra PK:are verkar ju faktiskt vara ett gladare släkte. Jag går lätt med om dom bara ger mig chansen att tro på skiten.

marängteorin sa...

Jag har aldrig riktigt vågat formulera mitt otyckte för ungdomar (jag hölll på att skriva ugndomar) under min utbildning. Jag tycker att ungdomar är störiga och ofta omotiverat arroganta, snarare än de potentialknippen av framtidshopp och sex appeal de brukar tas för.

Min inställning är att jag kan söka mig till jobb där jag inte behöver handkas med ungdomar, alternativt bara se till att min otyckte inte går ut över mitt professionella handlande. Den insikten borde vara mer värd än att låtsas som att man älskar alla människogrupper förbehållslöst och kommer att fungera lika väl med alla.

Fredrik sa...

Balloony Boy: Alltså, mantel + framför allt märklin är så mycket Basse att du inte kan förneka.

Haha, det var på studenten. Hemska.

Jag vill i fortsättningen höra "jag förstår mig inte på barockmusik" som en lämpligare avskrivning. Det är fullt förlåtligt eftersom den går fyrahundra år tillbaka i tiden, även fast jag kommer gråta över din själ i det privata!

Balloonfighter sa...

marängboy: ja, det känns som att man oundvikligen kolliderar med vissa människor. det är förmodligen väldigt givande när det väl dyker upp undantag dock.

Fredrik: Jag sätter mig mest emot det här eviga "det här är så den personen" och bla bla bla där attribut tillskrivs någon i vår sociala krets att de aldrig får brytas mot (hur kränkt skulle du bli om jag började bära hatt?). Jag förstår Märklin men inte manteln. Jag förstår glasögon och lockigt hår. Förklara gärna manteln.
Och hoj hoj vad jag lekte med Märklin när jag var liten! Far hade värsta samlingen.

Balloonfighter sa...

Fredrik: Jag glömmer hela tiden att svara på allt i ett svep men nu ser ser det ju ut som jag har fler kommentarer å andra sidan.

Angående barockmusik. Varför skulle jag skylta med ett oförstående när jag helt enkelt kan säga att musiken suger? Må så vara att det är min personliga uppfattning men jag skrev ju faktiskt ett långt inlägg om att man inte får vara rädd för att trampa folk på tårna och att man omöjligen kan vara objektiv. :) Och så kan man väl hävda att evolutionen har gjort en del. 400 år är som sagt en jävligt lång tid. 400 år gammal hov- och kyrkomusik är inte riktigt min grej.

Fredrik sa...

Hahaha, jag jävlas ju bara med dig. Så kul att du brukar klaga på hur lätt jag blir stött av dina provokationer men själv inte uppfattar när jag bara tramsar :)
Skiter i vad du tycker om barockmusik lika mycket som jag skiter i vad du tycker om alla symfonier jag skriver om, jag ville bara vara lite elitistjävlig! Tyckte det var fint och i linje med ditt inlägg.

Mantel -> Basse kör med superhjältegrejen rätt så ofta (röst+att kalla sig den maskerade hämnaren). I kombinationen med Märklin (som han ofta pratar om och har gjort en låt med namnet på), plus nämnda glasögonen, gav det en omedelbar och oundviklig association! Du får väl reclaima det om du vill.

Fredrik sa...

Rättelse: Jag skiter inte i vad du tycker om symfonierna, jag bara förstår om du ogillar dem för alla har vi ju olika åsikter och olika uppfattning om skönhet och inget är ju mer värt än någon annans.

Nu har du 13 kommentarer. Bra grejer.

Fredrik sa...

Och för övrigt klär du ju ganska bra i hatt:

http://www.youtube.com/watch?v=bQ6SrTGTwLE

(1700 visningar!!)

Balloonfighter sa...

Ja, alltså jag var inte helt seriell själv. Nåväl.

Tycker du om Telemann på riktigt förresten? Det är intressant att veta. Känner du Magnus Uggla i hans musik?

Fredrik sa...

Hahahaha, jag har bara lyssnat flyktigt på Telemann. Skulle nog inte känna igen hans stil. Är jävligt seriös med att försvara honom dock!

mimmi sa...

först om ulf: märklintåg är sjukt elit! och jag önskar jag hade en mantel.

och f ö, tack för att du skrev det här! så skönt, jag har känt ett visst behov av att häva ur mig en liknande svada ett tag nu. nu slipper jag. ;) åminner mig samtalet vi hade borta på erikslust nyligen om slumdog millionaire (som jag fortfarande inte sett men som jag hoppas ska uppfylla mina förväntningar om att vara på riktigt både provocerande och politisk korrekt, fr a med tanke på sitt sonika val av målgrupp - utbildad västerländsk medelklass. detta till skillnad från lukas moodysons senaste filmer som ju bara smetar på med känslor och politisk korrekthet och talar ner till människors intellekt.)

Balloonfighter sa...

Ja, Moodyson är ju ett hyfsat exempel. Politiskt korrekta människor uttrycker sig oftast lika enfaldigt som barnboksförfattare, underskattar sina tittare.

mimmi sa...

åh, jag vet inte det. barnboksförfattare är inte bara dåliga. man måste väl sålla där som överallt annars. men jag måste säga att jag inte skulle varit den jag är idag om det inte vore för tove jansson, sven nordqvist, barbro lindgren och en liten aning lennart helsing.. och det menar jag i positiv bemärkelse, ska jag kanske tillägga!

Balloonfighter sa...

Ja ja, all heder till dem. Det finns massor av bra barnboksförfattare. Var lite stressad och hastade iväg svaret och hann inte skriva ordentligt.

mimmi sa...

lugnt mannen.

vet inte hur mkt du är inne på internet egentligen, skickar väl ett sms också så meddelandet säkert går fram. men jag har fått låna bil från 10.30 på lördag!

Anonym sa...

Jag är PK och ja, jag är bitter. Men jag tycker inte att alla är lika värda på detdär sättet. Eller är jag inte PK då eller? Ha du din bitterhet och låt mig ha min.