söndag 10 maj 2009

Misslyckandet

6 kommentarer:

Soffan sa...

Aj, igenkännandet! Jag har länge lidit lite av känslan att jag har en massa outnyttjad potential, men inget/ingen som lockar fram den, och att min hjärna går lite på lågvarv. Jag har fått för mig att jag nog skulle kunna bli t.ex astronom, hjärnkirurg, flöjtist eller filosof, men det kommer inte att hända, jag saknar drivkraften att satsa benhårt på något. Men det är nog mest för att jag inte kan välja vad jag bör satsa på bland min uppsjö intressen, när jag väljer det ena blir jag sugen på att syssla med det andra. Ack denna velighet. Det hade nog suttit fint med en mentor.

Fredrik sa...

Det är inte försent förrän man är död, getingklänninggubben. Du ritades nyss, alltså lever du.

mimmi sa...

gud jag dör. ännu en kandidat i avbildandet till "så känns det"-stävet.

Balloonfighter sa...

jag kanske får skaffa det som subkategori.

Fredrik sa...

Jag har alltid tänkt att det fungerar självförverkligande att formulera en sån här mening - dvs. att man genom att skriva den ger signaler till sig själv att det redan är kört, och så blir den sann. Det är inte som att man är 40 än (eller 60, eller 80, eller var nu "gränsen" går). Det här är ingen kritik mot bilden eller meningen som jag tyckte var fin, bara en hållning.

mimmi sa...

vi kan ha en tillsammans. jag har tänkt på det länge faktiskt. så känns det startade på gymnasiet och jag känner ofta att jag borde föra katalog. gjorde jag det skulle det vara min favoritkatalog.